playwithme

vad ska man göra med sitt liv? ska man blunda för sanningen för ngn annans skull och förtvina inombords? jag själv är en ärlig öppen person som man aldrig behöver undra var man har mig för tycker jag något säger jag detta. jag söker mig till människor som är ärliga och öppna för då behöveallarr man aldrig oroa sig för vad som sägs bakom ens rygg. för mig är falskhet att gömma sig att nicka och låtsas som ingenting, när allt är fel. jag vill kunna ha människor som älskar mig med alla mina fel omkring mig. ska man selektera bort ngt som känns bra för stunden men som är destruktivt och bara får en att lida i lägnden? Ibland behöver man leva i nuet men var går gränsen till att carpe diem blir destruktivt? 

ska jag stå upp för mig sj och se vilka som är äkta men riskera att bli sårad av att se dem som trillar bort? men trots allt ska ingen förväxla ens personlighet med ens attityd med tanke på att min personlighet har med mig att göra min attityd har med dig att göra... 

annars rullar livet på 

drömmer mig bort till en ny garderob

en ny attityd 

en lite annorlunda mig 

ett jag som inte tar skit och sväljer 

utan ett jag som sätter ner foten och ber folk fara och flyga

 

har ringt psyk och ska troligtvis få en samtalskontakt vilket ska bli skönt men ändå wierd

det känns obehagligt att tänka på att bli "frisk" 

att sluta leva som ja gjort att bli ngt annat 

men ändå härligt...

 

längtar tills jag får träffa min bror och clara och tetti...

varför måste alla bo så långt bort? 

 

ska försöka ta resten av kvällen åt att umgås m gubben och hunden